När vår godhet pekar på Gud

Predikningar Ryttargårdskyrkan

Fredrik Lignell
Genomsyrad
https://www.ryttargardskyrkan.se/app/undervisning/nar-var-godhet-pekar-pa-gud-ar8f4

Att följa Jesus eller stå under Andens befäl är olika sätt att uttrycka samma sak. Det är Anden som hjälper oss följa, det är Anden som gör oss kristna. Anden lämnar oss inte i sticket där vi ska försöka bli som Jesus i egen kraft. När kyrkan inleder vandringen för att börja likna Jesus förses vi med Gud själv.

På sätt och vis kan man säga att det där genomsyrandet sker i två steg:

Det första handlar om Anden i församlingen. I takt med att Anden genomsyrar vår gemenskap händer det som beskrivs i Gal 5. Det är detta bibeln kallar för helgelse. Vi är satta på en väg, en vandring mot allt större Jesuslikhet, både som individer och som gemenskap.

Det andra handlar om himmelriket i världen. När Anden påverkar församlingen allt mer börjar Guds folk, under Andens befäl, genomsyra världen med Andens frukt.

Matt 5:14-16

Världens ljus. I Joh 8:12 kallar Jesus sig själv för samma sak. Hur hänger det ihop? Är det vi eller är det Jesus som är ljuset i världen? Djupast är det naturligtvis Han, men Hans ljus reflekteras i oss, och också vi lyser upp världen! Inte kaxigt eller självupptaget, utan utifrån en ödmjuk insikt om att Anden bor i oss.

Era gärningar skapar uppmärksamhet. Inte nödvändigtvis för att de är spektakulära, utan för att de bär en annan doft, en annan smak. Gärningarna kommer som en direkt konsekvens av att Gud rört vid våra liv, att vi ställt oss under hans ledarskap och herravälde. De imponerar inte på Gud, utan har för avsikt att väcka människors intresse för Honom, Hans godhet och nåd.

Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. (Gal 5). Frukten handlar om smak, doft och mättnad. Vad doftar det i närheten av en gemenskap som står under Andens befäl? Här finns något omisskännligt gott.

Er fader i himlen. Jesus bjuder in oss i Treenighetens dans. Sonen, själv Gud och alltid nära Fadern (Joh 1), säger att också vi lärjungar har Gud till Fader! De goda gärningarna får oss att påminna om Fadern. Jfr tidigare i Bergspredikan: Saliga de som stiftar fred, de ska kallas Guds söner (Matt 5:9). Att ha Gud till Fader handlar om barnaskap, men också om att alltmer påminna om Fadern.

Men allt detta är svårt. Kyrkans historia har inte alltid märkts av Andens frukt. Vilka fallgropar finns här?

Resignation och uppgivenhet. "Det är ingen idé, för det funkar ju ändå inte." Modlösheten kommer från demonerna. Att det inte spelar någon roll är en viskning som aldrig kommer från Anden.

Oärlighet och hyckleri. Eftersom vi inte riktigt lyckas med godheten, eftersom vi i alltför stor utsträckning är präglade av en värld utan Gud, är det bättre att fejka. Det är detta Jesus främst kritiserar fariséerna för: de är hycklare som tvättar utsidan, men inte förvandlas på djupet.

Så hur liknar vi alltmer Jesus? Hur blir vi ljus som lyser för världen genom våra goda gärningar? Hur smakar det Helig Ande om våra attityder och relationer?

Återblick på dagen. En god vana som kan hjälpa är att dagligen tala så ärligt jag kan med Jesus om frukten i mitt liv — om kärleken, glädjen, friden, tålamodet, vänligheten, godheten, troheten, mildheten, självbehärskningen. Både när den finns och när den saknas. Vad finns det att vattna? Vad brast? Hur kan jag öppna mig ännu tydligare för Andens ledning och herravälde i mitt liv?

-----------------------------

För samtal:

• Hur kan vi hjälpa varandra att inte tappa modet i kampen mot de destruktiva krafterna i våra liv och i världen?
• Hur tror ni hyckleriet motverkas bäst i vår gemenskap? Finns det något motgift?

-------...